sstolemyheartfanfic

 

Jag vaknade av att solen sipprade in igenom persiennerna och rakt in i mina ögon. Klockan var 12.00 på dagen, kanske dags att kliva upp, eftersom jag är ledig hela helgen kanske jag inte ska sova bort det, för på måndag är det jobbet som är det som gäller. Jag gick till kylen för att ta frukost, det var tomt.

- Damn it, sa jag irriterat medans min mage kurrade. 

Eftersom jag bara skulle till affären så behövde jag inte se bra ut, jag tvättade bort gårdagens smink, satte på mig ett par tighta adidas mjukisbyxor. Sen satt jag på mig en svart, skrynklig t-shirt och över det min skinjacka, tog min plånbok och gick. Det tog cirka 20 minuter att gå till mataffären, och det orkade jag inte så jag gick till busshållsplatsen för att kolla när bussen gick, 3 minuter kvar. 

- Amy? hörde jag en mörk, men tyst röst säga. 

Jag vände mig förvånat om, det var Harry.

- Oh, Harry, Hi! sa jag.

- So, where are you going? sa han lite högre nu.

- Just buy som breakfast/lunch, and you? 

- You mean brunch? Haha, no I'm on my way to Zayn, haha, skrattade han. 

- Oh okey, but, where do you live? sa jag. 

- You can see the white house over there, behind your appartments?

- Yes, omg, do you live there? It's amazing!!! sa jag med stora ögon. 

Och att han bodde så när oss? Det var ju kanon, då behöver jag i stort sätt bara ta hissen ner och gå 10 meter utomhus sen är jag hos honom. Alla på busshållsplatsen rörde på sig så jag vände mig om och såg att bussen kom, och jag var lite osäker på om jag och Harry skulle sitta med varandra, så om jag hoppar på bussen före honom så får jag se var han väljer att sätta sig, ja, så får det bli. In i bussen gick jag och letade fram lite småpengar för att betala med, sen så hittade jag en plats nästan längst bak där det fanns två lediga säten.

Harry kom emot mig, och ja, han satte sig med mig. 

 

˜

 

- I think this is your stop, sa Harry och pekade ut mot mataffären.

- Yes, thank you, I'll guess I see you around then? frågade jag. 

- Yes, byeeeee! sa han och log när jag klev ut ur bussen, jag besvarade leendet.

Bussen stannade precis utanför affären så jag hoppade ut och gick in i affären. 

När jag kom in fick jag en chock, det var inte alls som hemma i Doncaster, hemma var det litet och, ja, litet. Här var det som ja, ett shoppingcenter, hur kan dom rymma ut det här stället med bara mat? Jag fattar inte. 

Jaja, det enda jag ska ha är mackor, smör, juice, mjölk, youghurt, flingor och pålägg, bara att börja leta.

 

˜

Jag hade precis betalat och tog mina tre kassar och gick ut från affären, från att handla frukost så blev det helt plötsligt en ''mini-storhandling'' jaja, det var nödvändiga saker, efterätt, godis, frysmat, läsk, ja sådant. 

Bustabellen visade att det var en halvtimmekvar tills nästa buss skulle komma, ååh. 

Då var det lika bra att gå, men precis när jag börjat gå tutade en bil på mig, det var Zayn och Harry, hade Zayn bil? 

- Do you need ride home, aha? sa Zayn gulligt. 

- Yes I do, I really do! sa jag tacksamt. 

Jag samlade ihop mig lite och klev in i bilen. 

- Is that your breakfast? skrattade Harry.

- Uhh, yes, and other good stuffs, like candy, food, soda, you know, sa jag och blinkade åt Harry.

Det var en bilfärd på 5 minuter, när vi var framme tackade jag för skjutsen och gick in i mitt höghus. Jag gick in i hissen, tröck på våning 7, det var bänkar i hissen, och även fast det bara tog 30 sekunder att åka så satte jag mig ner. Som vanligt plingade det och jag klev ut ur hissen och försvann in i min lägenhet. 

Jag hann inte mer än att hänga av mig kläderna så lös min mobil upp och vibrerade. 

 

 

Även fast han var oseriös blev jag glad när han skrev ''honey'', det är så vänner gör liksom, det kändes riktigt bra. Nästan direkt när jag skickat meddelandet svarade han.

 

 

Snabbt tog jag av mig mina mjukisbyxor och trängde på mig ett par jeans, släppte ut håret, som var självplatt, borstade det och hade på lite mascara. Dörren öppnades och Niall kom in, han hade en vit t-shirt, gråa mjukisbyxor och en röd keps som håret låg spretigt under. 

- I'M HOME DARLING, skrek han när han kom in. 

Jag skrattade till. 

. I'm in the kitchen, sa jag.

- Oh, have you done those sandwiches? It's liket that not even those who is experts on food can do sandwiches like that, they look heavenly!! sa han och kollade på mackorna jag gjort. 

- Haha, take one and, do you wanna sit in the sofa, or do you wanna sit here in the kitchen? sa jag.

- In the sofa, sa han, tog en macka, ett glas juice och sprang till soffan. 

Jag gjorde detsamma.

Han hade med sig sin dator idag igen, jag hade en, men jag orkade inte packa upp den. 

- Are you brave enough to watch a horror? sa han irriterande. 

- No I ain't, but we can do it anyway, sa jag.

Han kopplade in datan och satte på Paronormal Activity 1. 

- We can have Paronormal marathon, sa han.

Och ja, det hade vi.